En man ligger i koma, med ringa chans att vakna ur den. Nära och kära på besök talar fritt ur hjärtat till honom, för de är säkra på att han inget hör. Men det gör han – ibland kanske också vad de tänker.
     För honom är det två besynnerliga världar som öppnar sig – dels den syn på honom som hans släkt och vänner oanandes röjer, dels det gradvis framträdande stora okända som lyser igenom när verkligheten börjar vittra sönder för honom.
     Stefan Stenudds roman beskriver må­hända en diffus gränszon invid döden, men det som tydliggörs är snarare livet och dess essens, vad som skulle kunna vara dess mening.