"Uiii... Uiii... Uiii...!" Hesa Fredrik tjuter igen. Skarpa, korta tutningar. På något vis verkar tjutet komma just från vårt hustak. Det gör det inte. Precis samma oljud hörs över hela Stockholm på samma gång. Alla har blivit vana vid det. Vi har hört det om och om igen i flera år nu, och vi vet precis vad vi måste göra. Alla som är hemma i vårt hus måste gå ner i källaren – genast. Dom vuxna går, vi ungar springer.
     Kriget ute i världen hade pågått i mer än fem år. Det var Hitlers fel alltihop. Han ville tydligen styra i hela Europa. Nästan alla länder utom Sverige var med i kriget, så vi hade det mycket bättre än människor i andra länder. Det talade dom vuxna om för oss ungar om och om igen. Om vi klagade på något sa dom vuxna att vi skulle tänka på hur barnen i krigsländerna hade det.
     Vi ungar förstod inte så mycket av kriget. Vuxna var inte så ivriga att förklara något heller. Men vi hade vårt att tänka på. Vi skulle kunna läxorna och få någorlunda bra betyg och – framför allt – ha litet kul. Kriget var faktiskt inte vårt fel. Vi råkade bara vara skolbarn under krigsåren 1939–1945.


Anna-Pias FREDSBOK bygger på förfat­ta­rens egna erfarenheter som barn i Stock­holm under andra världskriget. Boken är fristående fortsättning på Anna-Pias KLAGO­BOK.
     Anna-Pia har en egen hemsida här:
    anna-pia.com

Första boken om Anna-Pia heter Anna-Pias KLAGOBOK och finns här:

Anna-Pia skriver dagbok om sitt liv i Stockholm på 1940-talet, när det är världskrig. Hon har så mycket att klaga på att hon kallar det sin KLAGOBOK.