arriba.se - böcker

Alltings slut, av Stefan Stenudd.

Alltings slut

av
Från 85:-

Christian Kalm får överraskande sällskap av en supernova, med vilken han snart befinner sig i en hejdlös resa över rymd och tid, letande efter förklaringen på alltihop eller åtminstone vägen hem igen. På sin resa kors och tvärs i universum hinner de två vara med om många förunderliga ting, dessutom råkar de ge liv åt en kommande Messias och på många andra sätt rubba världsordningen.

     Boken är förvisso en science-fiction, men kanske väl vild också för denna toleranta genre - och de stora upptäckterna som Christian och hans supernova gör är mer av idéer och insikter än kosmografi.

     En förtjust recensent kallade berättelsen för en kosmisk charterresa och en annan beskrev den som en ytterst egensinnig religiös allegori.

     Vad författaren själv lär ha avsett med den här resan, var att pröva allehanda världsbilder genom att helt enkelt göra dem verkliga, alla livsfilosofier genom att följa dem till det yttersta, vilket skulle kunna leda till alltings slut. Men när romanfigurerna och några av de höga makter som tacklades snabbt tog över berättelsen, blev vägen delvis en annan.




Första kapitlet ur boken

Hela världen levde i oro. Envar som vågade lyfta sin blick mot himlen kunde förstå varför. Solen hade blivit som galen. Den gnistrade och sprakade och kastade oerhörda tungor av eld ifrån sig. Vad hade hänt med den heliga cirkeln?

     Människodjuren upphörde aldrig att ängsligt dryfta den sjukdom som drabbat allt levandes källa. Aldrig hade de hört talas om att solen skulle ha betett sig på det viset förr. Ett under, ett under som väckte fasa. Hela himlen var som galen. Underliga ljus, färgspel och hiskliga ljud som aldrig vilade. Och den värme som i alla tider hållit hela världen tacksamt livfull, den steg dag från dag tills himlen tycktes flamma av hetta. Växter torkade och gulnade, bäckar och hela sjöar sinade. Jord blev sand. Solen, tillvarons moder, hade vredgats och vänt sig emot sin egen skapelse.

     Människodjuren förtvivlade. Om man ändå visste varför, fanns det kanske något sätt att blidka henne. Det var många flockar som samlade byten i aldrig förr skådad mängd, offrade allt i mörka eldar och sedan med hjärtan dundrande av innerlig önskan skådade upp mot skyn. Men nej, solen bara fortsatte i sitt vansinne. Hon växte i storlek och stormen slet i hennes förr så skarpa cirkel.

     Överallt runt världen somnade man med oron gnagande innanför tinningarna och det var många som länge tvekade innan de slog upp sina ögon i gryningen. Tusentals följde solen in i vansinnet. De skrek obegripliga ord och dansade tills de stupade. Andra grävde ner sig i hålor djupt under marken och vägrade att nånsin mer se dagen. Allt färre var de som orkade leva på normalt vis och sköta sina sysslor som om världen vore vad den varit så oändligt länge.

     Tiden var grym mot deras värld. Det verkade som om den stått stilla genom hela deras historia, men nu i krisens tid vägrade den annat än att hasta framåt. Ingen kunde veta vad den skyndade mot, men alla anade att det som väntade var en katastrof. Liksom solen växte över himlavalvet, växte också skräcken bland människodjuren. Tusentals vågade inte dröja, utan tog livet av sig mellan dag och fruktansvärd dag. Och solen rasade vidare i sitt vansinne.

     Hettan steg så att det kändes som om den sög all vätska ur människornas kroppar. Hud torkade och sprack upp, törsten blev osläcklig. Hela djurriket flämtade. Fåglar damp ner från skyn, stolta giganter vacklade och föll för att aldrig mera resa sig. Att lämna skuggan blev lika med att dö. Folk flydde upp i bergen och gömde sig i grottor, där sådana fanns, annars i skuggan bakom sten och klippor. Det brände strupen att andas. Hela världen var döende. Haven kokade, flamheta vindar piskade – ingenstans fanns frid från förstörelsen.

     Tragedin accelererade, solen expanderade. Det gick allt fortare. Solen växte till sin dubbla volym, tredubbla och sexdubbla. Dess flammor spottade långt ut i rymden. Snart hade solen blivit så stor att den slukade sin närmaste planet. Nu gick det fort. När dess eldskropp nuddade vid människodjurens värld hade hettan redan förintat allt liv och kommit hela planeten att glöda röd. Nu sprack den upp i miljoner bitar, all materia bröts ner till gas som tog eld och blev ett med den växande solen.

     Först när den blivit så orimligt stor att dess kropp var för tunn för att hålla sin eld vid liv, upphörde den att växa. För första gången sedan solen bildades av moln i rymdens vakuum, slocknade dess flamma. Allt var stillhet. Varenda en av alla dess miljarder atomer gjorde halt och ingenting hände.

     Men det varade inte länge. Snart vändes all rörelse inåt, först omärkligt långsamt. Sfären började krympa. Det började inne i dess centrum, partiklar stötte samman och fastnade vid varann. Allt fler och fler drogs dit och rörelsen startade även längre ut. Snart var alla atomer i hela kroppen på väg mot dess mitt. Snabbare och snabbare. De slog in i centrum med sådan kraft och sådan hastighet att allting där bröts sönder och packades tätare, för att strax på nytt slås sönder och packas ännu tätare. Skillnaden mellan atom och atom upphörde, där fanns inte längre partiklar och snart inte heller plasma. Ändå fortsatte solen att krympa. All dess materia sögs in i centrum, utan att någon kraft fanns som kunde stå emot och bygga en ny himlakropp. Sfären krympte och blev mindre, tills ingenting fanns kvar. Ingenting. Ett hål i universum som fick själva ljuset att kröka sig och sugas in i mörkret. Nånting sög och drog därifrån, slukade allt som kom. Men i dess centrum fanns ingenting.

*

All den massa och materia som en gång varit en väldig sol med femtio planeter cirklande runt sin midja hade nu samlats till ett ynka litet klot, inte bredare än sträckan från hand till hand mellan utsträckta människoarmar. Alldeles svart och slätt, utan ett uns av vakuum eller lucka inuti sig. Kompakt och kallare än tomma rymden.

     Det lilla klotet for genom rymden med en hastighet som bara ljuset kunde övervinna. Klotet hade dykt upp som ur intet, tusentals ljusår från den plats i Vintergatan där det en gång varit sol, och nu for det fram i rak linje genom väldiga avstånd av tomhet. Förbi stjärnor och kosmiska moln, orubbligt rak i sin kurs. Då och då kom någon asteroid eller komet i dess väg, bara för att slås undan som den vore ett dammkorn, utan att klotets kurs ändrades det allra minsta. Ett par gånger under sin långa resa passerade klotet rakt igenom strålande stjärnor. Den svarta ytan tog ingen skada. Och tiden gick och klotets färd fortsatte. Ljusår på ljusår, tiotals och hundratals.

*

Nånstans i tomheten mellan några solsystem en bra bit utanför Vintergatans centrum bubblade liksom lekfullt ett underligt sorts moln. Än var det rosa med gyllene stänk och skimmer i kanterna, än turkos eller smaragdgrönt – alltid behagligt välvande sig runt och in och ur sig självt. Ett moln så olikt alla andra. Envar som finge se det på nära håll skulle säkert känna hur det verkade som om det hela tiden lyckligt och lekfullt gurglade. Dess skiftande färger bildade mönster, dess form figurer, oupphörligen föränderligt. En bisarr syn. Man skulle kunna föreställa sig att molnet alldeles uppenbart och hämningslöst njöt av att vara vad det nu än var, och oavbrutet underhöll sig med sin egen högst säregna förmåga. Kanske var det inte alls ett moln, utan något eller hellre någon som låtsades vara ett.

     I vart fall var det hit som den lilla svarta kulan var på väg, förmodligen alldeles oavsiktligt. Vem vet? Molnet verkade lysa upp ännu starkare och bubbla många gånger mer lustfyllt ju närmare kulan kom. Och det tjocknade och rodnade och sträckte ut sig klotet till mötes. Det var som om tiden kröktes och saktade in när molnet och klotet kom i kontakt. Rymden vreds ut och in, ljus och färger sprakade som fyrverkeri – nånting oerhört hände med det lilla klotet. En förvandling hade påbörjats.

(---)

© Stefan Stenudd, Arriba 1980
ISBN 91-7008-992-2 (Hft.)    205 sidor
Cirkapris 153:-  www.pris: 85:-


Köp boken här:
Den här boken är utgången, så den finns inte på bokhandeln. Däremot kan du kanske hitta den på antikvariat. Pröva t.ex. med en sökning på denna hemsida, som är ett samarbete mellan ett stort antal nordiska antikvariat:
Antikvariat.net